Från utmattning till styrka

De senaste fem åren har jag kämpat för att hitta mig själv. Året fram till jag blev sjukskriven för utmattning, kampen tillbaka, en arbetsplats som inte blev blev bättre, gravid och sjukskriven för stress igen, tårar som sprutat, känslor av att ge upp. Ett nytt försök att hitta en arbetsplats som passade mitt nya jag, mitt nya huvud, ett försök som blev fel, ny vända av tårar. Nya turer, samla nya krafter, nytt jobbförsök. Ny på jobbet igen, tuff hemmasituation. Kamp, kamp och kamp.

Två perioder under de här åren har jag gått hos en psykolog. Vid mitt första besök hos min senaste psykolog för ett år sen sa han direkt:

”Denice, du har kommit så långt. Du vet precis vad du behöver. Du måste bara hitta en omgivning som accepterar det. Och våga tro på att det du gör är rätt.”

För jag har tvivlat. Många gånger. Gett mig själv dåligt samvete och känt mig otillräcklig när jag inte velat göra så mycket som jag vet att jag egentligen kan. När jag velat vara lagom.

Men jag har blivit starkare. När jag i höstas ramlade ner i en fas där jag mådde superdåligt lyckades jag ändå använda mina verktyg. Det var ok att falla, för hålet var inte så djupt och jag visste hur jag skulle ta mig upp.

Senaste månaderna på jobbet har varit en utmaning. Hur skulle jag reagera när pressen hårdnade, tempot gick upp, omgivningen började springa? I början följde jag med, men hann stoppa mig själv redan i startblocken och hålla fast vid mig själv.

När jag för ett tag sen hade sista mötet med psykologen kände jag mig så stark. Äntligen, efter fem års kamp, handlar livet inte bara om att hålla huvudet över ytan, mot en strävan mot att må bra. Jag mår bra. Och jag kan äntligen blicka framåt, mer än över ytan.

Jag har under de senaste åren, fått frågan om jag inte ska byta bana, arbetsgivare, göra något helt annat. Sluta jobba, satsa på Plånbokssmart, byta karriär.

Jag har tänkt och funderat på det fram och tillbaka många gånger, men att ta ett sånt stort beslut har aldrig varit aktuellt för mig. Dels för att jag kämpat alldeles för mycket med att hålla mig över ytan för att samtidigt kunna ta ett beslut om vad jag ska göra ist. Och dels för att jag någonstans velat bevisa för mig själv att det är inte mig det är fel på, det var arbetsplatsen som var dålig och hittar jag en bra arbetsplats så kan jag fortfarande arbeta med det jag gör.

Jag har hittat den arbetsplatsen nu. Jag tycker om det jag gör och jag trivs jättebra. Samtidigt som jag konstaterar det och känner mig glad och nöjd över där jag är idag, kan jag också börja blicka framåt. Fundera på hur jag, ngn gång, ska få till den livsstil jag drömmer om. Blicka framåt utan att vara förblindad av tårar.

För hur mycket jag än trivs med mitt jobb just nu, så ser jag mig själv i ett liv där jag inte är bunden av kontorstider. Jag vill mer än så. Men om det kommer ske om ett år, tio år eller 15 år, det får framtiden utvisa.

Och jag vet, alla ni som sitter därute och som säkert vill slänga er på tangenterna med kommentarer om ”ta det lugnt”, ”en gång utmattad alltid utmattad” etc.

Jag vet. Ni behöver inte skriva det. Jag vet.

Men just nu mår jag bättre än på länge. Jag vill njuta av att jag nått dit jag är nu. Och jag vill dela det med er som följt mig på vägen.

Det här inlägget publicerades först på Instagram. Följ mig där för fler tankar, drömmar och inspiration.

Klimatångest? Eller good enough?

Ibland kan jag tycka att hållbarhet är så j-kla jobbigt. Det är så svårt att veta vad man ska göra! Ska jag leva zero waste? Plastbanta? Kemikaliebanta? Handla ekologiskt? Närproducerat? Flytta ut till landet och bli självförsörjande? Bo kvar i stan?

Man skulle faktiskt kunna bli lite galen. Eller få klimatångest. Eller bli handlingsförlamad.

Jag försöker, precis som med allt annat, tänka Good enough. Och ja, jag vet att Good enough inte räcker för att ta oss ut ur klimatkrisen, men jag är bara människa. En arbetande tvåbarnsmamma som mitt i allt måste få vardagen att gå ihop. Jag kan inte ha hela klimatkrisens ansvar på mina axlar eller samvete. Jag gör det jag kan, det jag mäktar med.

Och därför försöker jag också fokusera på de stora sakerna, de som gör störts påverkan på klimatet. Sluta flyga. Inte ha bil. Få min familj att äta vegetariskt/veganskt, en köttbulle mindre åt gången. Placera om mitt kapital till hållbara investeringar. Sluta överkonsumera. Använda hållbar el. Osv.

Och så får de ”mindre” förändringarna (eller vad man nu ska kalla de, beror ju på vilket perspektiv man ser ifrån) komma stegvis. Mycket har vi redan gjort och har redan blivit rutin, men om vi handlar importerade bananer, coca cola och yoghurt i engångsförpackning någon gång, då ger jag mig inte dåligt samvete för det. Och inte någon annan heller för den delen.

Vilka som är de stora sakerna i sitt eget liv kan man testa på tex WWF:s Klimatkalkylatorn.

Och såklart, följ mig gärna på Instagram där jag och mina fina gäster delar massor av bra tankar och inspiration.

Den här bilden kommer från Instagramkontot @aningslosainfluencers,
Den här bilden kommer från Instagramkontot @aningslosainfluencers.h