Minska engångsartiklar 2017 – hur har det gått?

I början av året bestämde vi oss för att försöka hitta mer hållbara alternativ till några av de engångsartiklar (utifrån definitionen saker som används en gång) vi använde, vilket skulle innebära sparade pengar, mindre konsumtion och mindre belastning på miljön. Plånbokssmart helt enkelt.

Utmaningen kändes perfekt i tid då vi skulle få barn nr två i februari och som ni med små barn vet så kan småbarnsåldern innehålla en uppsjö av engångsartiklar.

Här är några exempel på vad vi slutat med/minskat under året. Inom parentes finns saker vi ersatt de med.

. ..

– Tvättlappar i papper till bebis (frottéhanddukar jag klippt isär)

– Amningsinlägg (sydde egna av frotté och ett vaxat tyg)

– Hushållspapper (frottéhanddukar)

– Servetter (ersatt med loppisfyndade i tyg eller frottéhanddukar)

– Sugrör i plast (vi har numer alltid med egna sugrör i metall (säljs bl.a. på @laplandecostore) – Bomullsrondeller (sytt egna makeup pads i tyg)

– Mensskydd (menskopp)

– Plastfolie/plastpåsar (bivaxdukar)

– Frukt- och gröntpåsar (tar med egna, tunna, flergångspåsar, säljs bland annat på @citygrosssverige och @omom.nu)

– Plastbestick (tillsammans med sugrören har vi alltid med oss bestick när vi är ute på vift).

Det finns nog fler saker som jag missat, men det som är intressant är att när jag nu ser tillbaka till början av året, så känns det inte som att vi gjort någon större förändring, alla de här stegen känns naturliga. Och för mig är det just det här det innebär att leva hållbart. Att göra små förändringar i vardagen som inte känns som några stora uppoffringar eller som är svåra att hålla, utan som känns så naturliga att man inte riktigt kommer ihåg hur det var innan.

Har ni gjort några hållbara förändringar under året?

(Som ni ser har vi ersatt mycket med frottéhanddukar och dessa är såklart inte nyinköpta, utan handdukar vi hade extra som jag klippt och sytt).

Snål eller ekonomisk – två sidor av samma mynt?

För mig är det en tydlig gräns mellan att vara ekonomisk och snål (även om gränsen ibland kan vara hårfin).

Vad är skillnaden? För mig är det ekonomiskt att lägga pengar på det som ger mig energi och livskvalitet och så lite pengar som möjligt på det som inte ger energi och livskvalitet. Vad som ger livskvalitet varierar såklart från person till person, det kan vara små saker i vardagen eller ett långsiktigt mål.

Snålhet handlar för mig å andra sidan om att spara in på allt, utan att någon gång unna sig något. Att spara för att lägga på hög helt enkelt.

Ibland får jag höra att ”jag sparar inte för jag vill leva i nuet”. Då tror jag att man är mer inne på snålhet än ekonomiskt tänk.

Ett exempel. Om jag snålar hela livet för att gå i pension när jag är 50 år och sen dör vid 49 års ålder och aldrig hinner njuta av guldet, då känns ju sparandet ganska bortkastat.

Lyckas jag ist hitta en kombination där jag både kan spara till det långsiktiga målet (kanske måste jag jobba några år till innan jag kan gå i pension, men det kanske inte gör så mycket då jag ändå lever ett liv med livskvalitet) och dör innan jag hinner njuta av det långsiktiga målet, så är det tråkigt men å andra sidan har man levt med livskvalitet fram till dess.

Så att vara ekonomisk innebär för mig att både äta kakan och ha den kvar (dvs leva både i nuet och för framtiden).

En brasklapp dock: man måste verkligen sätta sig ner och fundera på vilka saker som ger livskvalitet och energi. För ska man ha råd att både äta kakan och ha den kvar, måste man prioritera lite (eller ganska mycket). Men det som ger livskvalitet behöver å andra sidan inte kosta pengar…

”Blev det besvikna miner på julafton?”

Knappt hade tonerna från Kalle Anka klingat ut innan ett mejl kom med den här rubriken (från Tradera).

Jag tyckte rubriken var så ledsam så jag har funderat lite på vilken julklapp som jag, i vuxen ålder (barn är en annan historia) skulle bli besviken på. Till slut kom jag på att den julklapp som nog skulle göra mig besviken vore en onödig och dyr julklapp köpt för att dölja ett dåligt samvete. Typ ”jag vet att du bara vill ha tid med mig, men här får du en diamantring ist”. Jag lever utifrån filosofin att det är tanken som räknas och då är det svårt att iaf göra mig besviken med en present.

Jag funderar dock på hur mycket av den julklappsstress som många känner som bottnar i rädslan av att ge en julklapp som gör någon besviken? En hel del skulle jag tro, vilket känns både tråkigt och onödigt.

Jag funderar också på hur mycket onödig stress, besvikelse och ”felaktiga” julklappsinköp som grundar sig i att man värderar saker på olika sätt? En sak som jag har köpt för dyra pengar kanske inte alls har samma värde för dig? Och det kanske är därför det fortfarande finns tabu kring second hand julklappar (som vi diskuterade i ett tidigare inlägg). En present som är inköpt på second hand kanske har samma, eller mer, värde för mig än om den skulle ha köpts ny, medan det för någon annan skulle räknas som skräp… Oavsett vilket så är det här med julklappar inte helt lätt.

Jag fick en julklapp i år, en date med min man och afternoon tea, den blev jag verkligen inte besviken på! Nu ska vi bara muta ngn vänlig själ att vara barnvakt… 😉

Jag hoppas att ni hade en mysig julafton och att ni inte sitter med en hög med julklappar ni är besvikna på.