Att våga vara drivande
Jag har alltid haft ett starkt driv i mig. En vilja att lära mig mer, utforska mer, uppleva mer.
När den drivkraften fick felaktigt bränsle och kombinerades med annat dåligt, så blev resultatet inte så bra (utmattning). Så för att skydda mig tills jag blev starkare har jag de senaste åren mest lagt locket på.
Nu när jag börjat känna mig starkare, jag har blivit bättre på att kontrollera tröttheten, så kommer drivkraften tillbaka. Men tillsammans med den kommer också en rädsla. En rädsla att om jag börjar ge mig hän åt mina drivkrafter/ambitioner och drömmar så kanske jag inte kan kontrollera det, det blir för mycket och jag hamnar på ruta ett igen.
Så istället har jag blivit passiv och dragit mig tillbaka. Men passivitet passar inte mig, jag känner inte igen mig själv och blir nedstämd.
Nu har jag bestämt mig för att ge efter lite. Och den här boken som jag fick i födelsedagspresent känns som ett tecken på att det är dags nu.
Jag behöver inte bli som ngn av de här häftiga kvinnorna, men jag bör iaf sträva efter att bli mitt bästa jag och inte låta rädsla hindra mig.
Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.
You May Also Like
2 Comments
Planbokssmart
Åh vad glad jag blir att läsa dina ord! Och precis så känner jag också, rädsla att ta i för mycket, en tro att jag orkar mer än jag gör etc. Fortfarande många steg i sidledes, men jag känner iaf att det går framåt, vilket det även verkar göra för dig. Sköt om dig!
Ina
Tack för en inspirerande blogg! Som jag känner igen mig. Rädslan att falla tillbaka till den totala tröttheten och orkeslösheten. För mig är det nu tre år sen resan till att bli frisk påbörjades. Jag tror jag är frisk och kan numer ta på mig lite för mycket och backa i tid. Det är en enorm lycka att komma tillbaka och kunna ge sig hän drivet. Hjälp vilken tid det tar och jag har haft en mindre dikeskörning, men det går att komma tillbaka. Lycka till och fortsätt skriva inspirerande inlägg om privatekonomi!