Sparkvot, nödvändighetskvot och konsumtionskvot

Det här inlägget publicerades först på Instagram.

Jag har funderat mycket på pengar senaste tiden, hur mycket pengar behöver man för att leva det liv man vill? Framförallt har jag funderat mycket på sparkvot, men också nödvändighetskvot och konsumtionskvot.

Sparkvot är hur mycket man sparar i förhållande till sin inkomst efter skatt. Många ”experter” menar att man bör spara minst 10% av sin disponibla inkomst. Men vänder man på det, så betyder det ju att vi har en konsumtionskvot, vi konsumerar, för 90% av vår lön varje månad. Och visst, i den här summan ligger ju kostnader för mat, boende, försäkringar etc, vilket i mångt och mycket är nödvändiga kostnader.

Med utgångspunkt från ovan så består vår ekonomi, enkelt sammanställt, av tre delar:
– Sparkvot
– Nödvändighetskvot (fantastiskt begrepp myntat av @ekonomispecialisten)
– Konsumtionskvot

Vad sparkvot är skrev jag om ovan. Nödvändighetskvot är de kostnader, i förhållande till den disponibla inkomsten, som behövs för att kunna leva det liv man vill. Här ingår kostnader för boende, mat, el, försäkringar etc.
Resten av inkomsten hamnar i konsumtionskvoten. Det är helt enkelt den del av inkomsten som varje månad konsumeras upp, utöver det som man anser vara nödvändigt. Jag läste i Metro häromdagen att svenskarnas konsumtion har ökat med 23% mellan år 2006 till 2016. Om man inte visste något annat om svenskarnas konsumtionsmönster, utan bara hade den siffran att utgå från, så skulle det nog inte vara en helt fel gissning att tro att det finns gott om utrymme att minska konsumtionen. Vilket inte bara är bra för plånboken, utan med största sannolikhet även miljön.

Jag vet inte hur det är för er, men för mig är det här en typisk tankefälla; Att tänka att man sparar 10% varje månad låter mer positivt än att tänka att man konsumerar för 90%. Och om man nu har en nödvändighets- och konsumtionskvot på 90%, är det för att man har valt eller måste att ha det så (man kanske har valt att jobba mindre och därmed få en lägre inkomst, eller har en låg inkomst där alla pengar behövs för att täcka utgifter) eller är det så att i de här 90% döljer det sig massor av kostnader och onödig konsumtion som man kan prioritera bort?

Jag triggas litegrann av att tänka i termerna kring konsumtionskvot. För ju lägre kostnader och konsumtion jag kan ha, ju mer pengar över får jag till sparande, kunna gå ner i tid eller uppfylla andra drömmar jag har. Så det kanske är dags att vända på begreppen, istället för att sikta mot att nå en sparkvot på 10% (vilket är många banker och experters råd) så kanske vi borde sikta på att nå en konsumtionskvot på 10%? Då borde vi nå våra drömmar, oavsett om de är i nuet eller i framtiden, fortare. (OCH göra miljön en god gärning på köpet).