Kampen för ett liv i balans…

Jag fortsätter på tema hållbarhet utifrån mitt föregående inlägg. Mitt fokus när det gäller hållbarhet är ett liv i balans. Ett liv som både ger och tar energi, men som så ofta som möjligt ger mer energi än det tar.

Ett liv där tiden räcker till. Där man inte behöver springa fram. Där fokus läggs på rätt saker. Där man prioriterar det som ger livskvalitet och skalar bort det som inte ger livskvalitet.

Jag har skrivit om det här många gånger. Om att jag började inse att det var så här jag ville leva när jag drabbades av utmattningssyndrom i mars 2015.

Jag har skrivit om alla förändringar jag gjort under åren. Försök att hitta tillbaka från utmattning. Rensat bort onödiga saker. Minimaliserat aktiviteter för att skapa mer tid. Jobbat mindre. Skaffat mer luft i tillvaron. Hur många av de här stegen lett till att jag lever mer miljövänligt och klimatsmart än för några år sen. Att det lett till att jag har mer över i plånboken, trots att jag i perioder haft väldigt låg inkomst. Och hur långt jag faktiskt har kommit.

Men det är svårt. Ibland blir jag frustrerad. För det kan låta så lätt på pappret att leva ”ett enklare liv”. Ett liv lite utanför samhällets norm. ”Det är väl inga problem? Det är väl bara att ta några beslut så är det klart?”

Så är det såklart inte. Det är inte lätt att hitta ett enklare liv, ett liv utanför ekorrhjulet.

Jag letar fortfarande efter mitt enklare liv. Jag försöker hitta rätt vägar, rätt saker att förändra för att komma så nära som möjligt.

De senaste åren har varit tuffa. Årets mentala berg- och dalbana börjar ta ut sin rätt. Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Slut på energi. Färdig att ge upp.

Ibland kommer jag på mig själv med att se på mig själv ”på håll” som om jag tittar på en främling. En främling som ser helt vanlig ut. Lite trött kanske. Men lämnar och hämtar barnen från förskola. Ler och skrattar. Går till jobbet. Gör det hon ska. Tuffar på.
Insidan är en ständig kamp för att hitta energi att orka ta mig igenom dagarna. En energi som aldrig räcker till.

När jag blev sjukskriven för utmattning var en stor del av problemet att jag hade för mycket att göra. Efter de senaste årens minimalism/prioritera/förenkla så är inte mängden aktiviteter i tillvaron problemet. Jag tycker vi har luft som gör att livet kan levas i ett lugnare tempo. Visst, vi har fortfarande perioder varje dag som är stressiga, som när barnen ska till förskola och vi till jobbet, då mycket ska ske på samma gång. Och det finns alltid saker jag skulle vilja göra om jag hade oändligt med tid, men jag känner mig inte stressad för det jag prioriterar bort.

För att hitta energi började jag, när jag gick in i väggen första gången, att ta bort ännu fler aktiviteter, förenkla livet ytterligare när det är tuffare tider. Det hjälper inte där vi är nu. Nu behövs en annan lösning.

Problemet är att för stora områden i livet tar för mycket energi. I mitt fall min jobbsituation och en tuff familjesituation. Den energi som kommer in räcker inte för att täcka utflödet av energi. Och efter åren med utmattning finns inga reserver kvar.

Vi har försökt att hitta sätt som kan ge oss mer energi. Stunder av egentid. Men till min frustration har det inte räckt. När jag insåg det för en dryg månad sen så bröt jag ihop. Kände mig maktlös då jag inte riktigt vet vad lösningen är. Vad mer kan jag göra? Det behövs andra förändringar. Och vi behöver hjälp att hitta de förändringarna. Där någonstans står jag nu. Och trampar. Och kämpar. En process som går oändligt sakta. Som kommer fortsätta kräva mängder av energi innan flödet kan ändra riktning. Tills det har skett så är mitt huvudfokus att hålla mig flytande.

Det är en galen värld vi lever i. När jag först drabbades av utmattningssyndrom spenderade jag månader, kanske år, med att anklaga mig själv. ”Alla andra klarar det, varför gör inte jag det?” Nu gör jag inte längre det, jag vet att det inte är sant. Jag har träffat så många människor som mår dåligt. Är stressade. Inte får livet att gå ihop. Eller stångar sig blodiga för att få livet att gå ihop. Som drabbats av psykisk ohälsa, stressrelaterade sjukdomar eller andra symptom pga. vår ohållbara värld.

Vetskapen om att jag inte är ensam har hjälpt mig, men gör mig också arg och ledsen. Hur ska vi orka rädda planeten till våra framtida generationer när vi knappt orkar med vår vardag? Hur ska vi hinna inse vilken vacker värld vi håller på att förstöra när vi springer så fort att vi inte ser?

Och hur ska alla vi som mår dåligt här och nu, få chans att må bättre när vi fortfarande på något sätt står utanför samhällets normer? Trots att vi är så många?

När kommer samhället inse vilken kraft det finns i att ha människor som vill annorlunda? Som har olika behov? Olika förutsättningar? Olika styrkor?
Inse vilken fantastisk möjlighet det är och inte bara se det jobbiga i att ngn faller utanför ramen.

6 reaktion på “Kampen för ett liv i balans…

  1. Åh kära du! Det tar tid. Tålamod. Jag var sjukskriven för utmattningssyndrom och arbetade deltid i nästan 2 år. Nu har jag snart varit hemma (=inte förvärvsarbetat) på nästan 8 månader. I helgen hade vi besök (från fredag en till måndag morgon) och det var jättetrevligt. Bara det att nu är jag så trött så trött. Känner pulsen i halsen, susar i öronen, svider av trötthet i ögonen och jag känner som du. När ska jag få känna mej pigg, att jag har energi. Men det tar tid. Vi måste ha tålamod. Det går upp och ner. Stor kram 🍃🍂💛🍁🌻

    • Tack för din kommentar! Jag har själv hållt på i snart fyra år för att hitta tillbaka, att det tar tid vet jag. Tyvärr gör det ju inte saken lättare att ha ett samhälle som inte är anpassat för oss och vårt tempo. Att behöva vara loket som bromsar tåget, när jag hade behövt vara en tågvagn som åkte med. Kram

  2. Hej! Jag brukar sällan läsa bloggar och har aldrig lämnat en kommentar tidigare. Av någon anledning hamnade jag på din blogg. Vilken tur! Allt du skriver känns som att det är mig du skriver om! Jag känner igen mig i nästan allt. Jag blev utmattad för ca åtta år sedan. Fick knappt någon hjälp och sjukskrivning bara några veckor. (Jag har vägrat att ta antidepressiva piller.) Försökte arbeta på mitt gamla arbete 25, 50 och 75%, men det fungerade inte. Så till sist sa jag upp mig. Det går ej arbeta på en stressig/dålig arbetsplats. Var sedan hemma 10 månader (utan inkomst) och fick sedan ett nytt jobb. Vi har alltid varit minimalister, så vi har aldrig köpt en massa prylar. Jag arbetar inte deltid. Det har jag testat tidigare, men blev bara mer stressad (samma arbeta ska göras på mindre tid + lägre inkomst), så jag arbetar heltid. Sedan min utmattning har mitt liv (förutom livet med familjen) varit grått tyvärr. Jag klarar av att jobba, pendla och ta hand om familjen. Jag är lyckligt gift och har två barn. Det är lugnare hemma nu när barnen inte är småbarn längre. Men jag har sedan många år tillbaka inga kompisar. Många har svårt att förstå att man ej orkar umgås jämt och då är det svårt att upprätthålla en kompisrelation. Jag har varit mycket tröttare ända sedan min utmattning. Men jag har faktiskt blivit mycket piggare det senaste året (men inte alls lika pigg som innan utmattningen). På alla mina hälsokontroller (vanliga blodprover) har jag alltid fått höra ”åh du har så fina värden”. Fast jag inte alls känner mig jättebra… Jag lyssnar på en podd som heter 4 health med Anna Sparre. Anna är näringsterapeut (arbetar med funktionsmedicin). Om man går till sjukvården arbetar de ju med skolmedicinen (försöker hitta ett symptom och ge en piller för att dämpa symptomen). En näringsterapeut arbetar med funtkionsmedicin; dvs tar prover (som man dock får betala själv) och försöker komma på vad som är fel och ger tips på vad man kan göra. De tester jag har gjort har bland annat visat att jag hade mkt stor brist på alla B-vitamer mm (fast jag äter kött), överväxt av dåliga bakterier i magen plus att jag hade flera matintoleranser (jag är smal och har alltid ätit mat gjord från grunden; äter aldrig på McDonalds t.ex.) Sedan jag börjat äta tillskott och inte äta den mat jag inte tål har jag blivit mycket piggare. Stress kan ju ställa till det med matsmältningen/magen. Att göra sådana här tester kostar dock en del. De två första ”bastesterna” jag gjorde kostade ca 10.000kr, men det är bland det bästa jag gjort. Man behöver ej gå till ngt testcenter (man får hem ett test-kit; kissar och bajsar i olika rör; fryser in proverna och skickar in). Nu låter detta som reklam, men jag är så himla glad att jag gjorde detta. Det som också hjälpt mig är att meditera varje dag. Ibland mediterar jag ”bara” 10 min. Andra dagar 30 min. Jag går på yinyoga (lugn yoga). Näringsterapeuten sa till mig att jag skulle sluta springa och styrketräna. Jag får bara göra lugna saker; t.ex yoga och skogspromenader. Jag fick också sluta med periodisk fasta (bra i grunden; men ej om kroppen är stressad då det stressar kroppen.) Jag har kommit en bit på vägen efter min utmattning, men har ändå långt kvar. Jag håller på att fundera på vad jag kan göra ytterligare, men det är svårt att komma på fler saker. Tack för en bra blogg!

    • Hej och tack för din fina kommentar! Vad glad jag blir att läsa att du äntligen verkar ha hittat en väg som passar dig. Det är det som jag upplever ä en utmaning i den här sjukdomen, det finns inte en lösning som passar alla och ofta är det upp till en själv, vilket kan vara väldigt svårt när man är trött.. Så glad att du hittat din väg! Hoppas du fortsätter bli piggare! Och tack för att du läser min blogg. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *