Ett hoppfullt år, men något skaver…

2019. Ett år då jag tror att de ljusa dagarna kommer vara fler än de mörka. Ett år som känns hoppfullt på det personliga planet, men det är något som skaver…

Vi har under senaste åren kämpat med en tuff familjesituationen. Den har under senaste tiden blivit lättare. Den är inte löst, men vi har kämpat med att hitta verktyg och förhållningssätt som passar oss. Hjälpmedel som kan ge oss den energi och ork vi behöver. Jag tror att vi är något på spåren. Iaf så har den senaste tiden varit mer harmonisk än på väldigt väldigt länge.

När jag träffade min psykolog första gången i januari sa han direkt att ”du vet redan hur du ska göra för att må bra, du måste bara kunna och våga använda kunskapen”. Och för första gången på länge så känns det nu som att jag har hittat en arbetsplats där jag faktiskt kan använda det jag lärt mig under de senaste åren. En plats jag kan anpassa utifrån mina behov, förutsättningar och den jag är nu, efter utmattningen. Nu måste jag bara fortsätta tro att det jag gör är rätt, hålla fast vid det och inte låta några elaka inre demoner (den ”duktiga prestationsprinsessan”) säga motsatsen.

Jag tror att 2019 kommer att bli ett bra år på det personliga planet. Jag tror att den där mörka tunneln har blivit ljusare. Men det är något som skaver.

Det är som en skarv i ögat. När man väl insett vidden av vår klimatkatastrof så går det inte att blunda för den. Man ser dess påverkningar överallt. Man vill skrika åt alla som inte förstår hur deras levnadssätt påverkar oss. Ungefär så beskrev DN:s kulturchef Björn Wiman känslan när man har förstått innebörden av klimatförändringarna. Som att hela livet blir påverkat. Det finns ett liv före insikten och ett liv efter.

Så har det verkligen varit för mig. Jag ser världen på ett helt annat sätt nu än för bara 6-12 månader sen. Men jag har inte gjort alla livsstilsförändringar senaste åren för att jag brinner för miljön. Eller klimatet, vår planet eller våra djur.
Min drivkraft är mer egoistisk än så. Jag brinner för mina barn och ofödda barnbarn, att kunna ge de en framtid. Som vi lever idag kommer vi inte kunna göra det.

Plånbokssmart i sin nuvarande form startade som ett sätt för mig att bearbeta min utmattning och hitta en livsstil där jag mår bra, efter många år av det motsatta. Det har varit en lång kamp, men tror jag att 2019 kommer att bli året då jag mår bättre än på väldigt länge. Förutsättningarna finns.

Men det finns något som skaver, något som gör att jag inte kan luta mig tillbaka och pusta ut.

Mina barns framtid.

Som världen ser ut idag är den långt ifrån tryggad. Kan jag med det här kontot påverka en enda människa att ta ett bättre val, både för sin egen skull, för andras skull och för planetens skull, så kommer jag fortsätta. I år kommer ännu mer fokus ligga på att göra hållbara val, som är bra för oss individer, vår ekonomi och vår miljö.
Jag hoppas vi kan göra många av de valen tillsammans.