Lev på liten budget – intervju med Fattiga Familjen

Bo i storstan, ha två små barn, en vuxen som studerar och den andra vuxne är föräldraledig. Hur går ekonomin runt?

Dagens inlägg är återigen en intervju, den här gången med familjen bakom Instagramkontot ”Fattiga familjen”. De lever på en taight budget och jag blev nyfiken på vilka de är, hur de får ekonomin att gå runt och hur de prioriterar.

– Vilka är ni?
Vi är Svenssonfamiljen. För tre år sedan var vi två fria vuxna som vardera hade runt 25000 kr i lön. Nu har vi två barn och en samlad inkomst på under 25 000n kronor. Detta för att en studerar och en är föräldraledig. Vi har alltså två barn, en som börjar närma sig tre år och en som föddes ganska nyss. Vi bor nu i en hyreslägenhet i Stockholm och drömmer om ett radhus någon annanstans i Sverige.

– Hur levde ni innan ni blev ”fattiga familjen”?
Vi har länge varit mer eller mindre konsumtionskritiska. Tilltron till den ständiga tillväxten känns både fel och som ett skämt. Vi tror på att vårt samhälle skulle må bättre med andra styrande drivkrafter än mer avkastning och utdelning vid nästa bokslut. Och det känns grundläggande fel att andra människor och vår jord får ta stryk bara för att vi skall få köpa billigt.

Sen har vi inte alltid levt upp till våra ideal. Vi har till exempel nog fler DVD:er än de flesta vilket idag känns både pinsamt och dumt.
I det stora hela har vi allt vi behöver och mer därtill, så vi behöver inte köpa en massa prylar.

-Vilka är de största förändringarna ni behövt göra för att klara er nya ekonomi?
Vår största förändring är att vi har sålt bilen. Vi skaffade den för att det förut behövdes till jobbet. Det var för tre år sedan och sen har vi behållit den för att vi kunde och för att det är bekvämt. Men nu sålde vi den och det är bara skönt. Inte bara att vi sparar pengar, vi blev också av med ett bekymmer.

-Vilka förändringar i vardagen har ni behövt göra för att klara att leva på era inkomster?
Egentligen har vi bromsat alla utgifter. Vi har slutat äta ute. Vi köper inte något som inte behövs. eller vi försöker i alla fall. Hela samhället är ju uppbyggt kring konsumtion och det märks tydligt när man inte konsumerar. Men det är svårt att ändra vanor också. Att helt sluta med konsumtion är jättesvårt för oss. Att starta Instagram-kontot var ett sätt att motivera oss själva. Att fokusera på något kul istället för allt det vi inte har råd med.

-Vilka är de största utmaningarna med att leva med en liten budget?
Att inte kunna träffa kompisar över en fika eller lunch på stan. Vi har flera kompisar som vi tidigare har umgåtts så med, eftersom vi bor i olika delar av stan och det har varit smidigare än att ta sig hem till varandra. Nu kan vi inte göra det och då blir det inte att vi träffas. Det är det allra tråkigaste och svåraste.

-Har ni någon buffert att falla tillbaka på om ni skulle få någon oförutsedd utgift?
Ja, både har lite egna pengar. Och sen har vi vänner och familjer vi vet att vi kan låna av. Det gör vår situation mycket lättare och ett sätt ofattig. Vi har en trygghet som många inte har. Sen har vi målet att kunna köpa boende om några år, så vi vill att vårt sparkonto skall växa. Därför försöker vi dra ner på konsumtion som vi hade kunnat unna oss även med våran smala budget.

-Vad har ni valt att prioritera bort och vad har ni valt att fortsätta unna er?
Det vi valt att unna oss är bra matvaror och etiskt sparande. Matvarorna är i mesta möjliga mån ekologiska och etiskt märkta. Vi vill inte köpa billigt och att någon annan får det sämre, så då får det gära bli lite dyrare för oss. Samma sak med vårat sparande. Där har vi pengarna satta i Ekobanken. Inflationen gör att pengarna minskar i värde på sparkontot, men vi vill inte att våra pengar används till sådant vi inte kan stå bakom. Det gjorde de i vår förra bank, trots att vi valt så etiskt sparande som möjligt. Nu kan vi se vart pengarna går och det känns mycket bättre för oss.
Vi prioriterar bort lite härliga semesterplaner. Eftersom att en av våra föräldrar fyller jämt ska hela familjen bli bjuden på en semesterresa, vilket ju är galet lyxigt. Men om vi inte levt så här sparsamt i år hade vi nog försökt att komma iväg på en långhelg utan barnen någon gång, vilket inte kommer hända nu, och kanske någon Kolmården- eller Universeum-dag med barnen, men det kommer inte hända nu.

-Vilka positiva effekter har ni märkt av genom att ni har mindre pengar att röra er med?
För första gången är vi nära att nå FNs utsläppsmål. Vi reser kollektivt och köper nästan bara mat, inga onödiga kläder eller semesterresor. Det känns som den klart mest positiva effekten.
Mer privat så blir vår konsumtion mer genomtänkt. Vi kan se igenom glättigheten som finns kring konsumtion. Att det är så lätt att komma in i en konsumtionssnurr och låta sig luras att man behöver ha allt det där som samhället matar oss med att vi skulle behöva. Nu känns det som att vi ännu mer ser igenom det och förstår att det inte stämmer.

-Har ni några tips till andra som vill leva ”snålare”? Vilka utgifter är lättast att börja med?
Sluta gå in i affärer! Försök att inte se konsumtion som ett alternativ. Sluta tänka på sådant du vill ha. För många är konsumtion som en hobby. Man lägger massa tid på att gå i affärer fysiskt eller elektroniskt. Sluta med det. Gör något annat istället. Läs en bok eller ut och spring. Man klarar sig så bra utan konsumtion.

Hela familjen.

Följ gärna Plånbokssmart på Facebook eller Instagram för fler tips!

 

Två år med utmattning, del 2

Det känns lite konstigt att bryta min babybubbla med ett inlägg om utmattningssyndrom, men här kommer i alla fall del två av mina inlägg om de två år som gått sen jag drabbades av utmattningssyndrom och vägen till den jag blivit idag.

Efter att insikten slagit mig att jag inte skulle bli frisk på några veckor, följde ett tufft halvår, fyllt av tankar och tårar. Och en kropp som fick börja om.

Mina första två veckor som sjukskriven på heltid slutade med två månader. Därefter började jag jobba 50%, men kände redan efter några dagar att det inte skulle fungera. Jag fick då gå ner på 25%, därefter 50% och framåt senhösten 75%. När min sjukskrivning i februari 2016 upphörde så var jag väldigt på det klara med att jag inte skulle börja jobba 100%. Jag skulle inte orka det. Och ärligt talat vet jag inte om jag skulle klara det nu heller, iaf inte på den arbetsplats där jag tillbringat de senaste åren. Så den dess har jag arbetat som mest 75%. Men, det är att gå händelserna i förväg.

Så här i efterhand är det lätt att glömma hur kroppen mådde och hur den påverkades. Att glömma det och börja springa igen. Återigen börja göra massor av saker och hamna i ekorrhjulet där dagarna fylls av måsten och stress. Att hålla mig utanför det har under de senaste åren varit min viktigaste uppgift, men också min största utmaning. Det är oerhört svårt att lära en gammal hund sitta. Att inte falla in i det tempo som omgivningen har. Att inte känna sig dålig för att jag inte gör lika mycket som ”alla andra”. Att inte längre prioritera min karriär på samma sätt som förut, trots att jag vet att jag skulle kunna nå väldigt långt. Men just nu räcker den insikten. Jag vet hur långt jag kan nå, jag är bara inte i en plats i livet där jag vill det.

Men, återigen till kroppen. Vad hände efter den där första helgen, när kroppen och huvudet sa ifrån?

Jag fick helt enkelt börja från början med mycket. Jag kunde inte läsa, utan först räckte det med att titta på några bilder i en tidning för att bli yr. Så småningom kunde jag läsa rubriker. Efter en tid längre texter. Och efter ytterligare en tid böcker igen. Men, böckerna var tvungna att vara rakt på sak. De fick inte handla om för många personer, det fick inte vara hopp i tiden etc. Då var det som att mitt huvud stängde av och det spelade ingen roll hur många gånger jag läste en sida, det var blankt.

Jag kunde inte titta på tv. Det var för mycket ljud och intryck. Efter ett tag lyckades jag titta på program som ”En plats på landet”. Ni vet, det där brittiska programmet där olika par vill flytta ut på landsbygden och en programledare visar de ett antal hus. Det programmet är lugnt, det händer inte så mycket och det spelar ingen roll om jag råkar missa hur badrummet i ena huset såg ut. Efter ett tag kunde jag börja se lite andra program, delar av filmer och till slut hela filmer. Det var dock en väldigt lång period då det var väldigt begränsat urval av filmer jag kunde se. Det fick inte vara för mycket ljud. Inte för många miljöombyten. Inte för många människor. Inte hopp i tiden. Inte för mycket action och så vidare.

Jag har alltid varit en sån som tränat, sen högstadiet har jag tränat flera gånger i veckan utan att ha några längre uppehåll. Nu blev dagens utmaning att lämna sonen 500 meter bort på förskolan. På väg hem igen var jag tvungen att sätta mig och vila. Det blev bättre så småningom, men det var otroligt jobbigt och frustrerande att inte orka röra på mig.

Min stora utmaning var att inte fylla dagarna med för mycket. Det var jättesvårt att gå från 100 till nästan 0, att vara hemma och känna att det var massor av saker som jag ”borde göra” men som jag inte orkade eller skulle fokusera på. Mitt dåliga samvete var min största ovän under den här perioden.

Efter ganska lång tid hittade jag pysslet. Jag började pyssla. Och inte med såna saker som jag ”borde göra” utan saker som jag ville göra. Bara för att det var roligt. För att det gav mig energi. Och det blev en stor räddning för mig. Att hitta något som var kravlöst och som gav mer energi än vad det tog.

Men vad hände på jobbet? Hur förändrades min jobbsituation? Det kommer jag skriva mer om i nästa inlägg.

Mindre konsumtion och miljöpåverkan

Jag försöker bli bättre på att hitta sätt att konsumera mindre och minska min påverkan på miljön. Mindre konsumtion och mindre miljöpåverkan är bra för plånboken, men framförallt är det nödvändigt för att vår moder jord ska orka med oss människor.

Jag kan ibland känna mig ganska maktlös, vad kan lilla jag göra? Samtidigt måste jag erkänna att det är lätt att bli bekväm och vänja sig vid viss levnadsstandard och konsumtionsmönster. Men, jag har gjort ganska många små förändringar de senaste åren, förändringar som betyder ganska mycket både för miljö och plånbok, men som faktiskt inte påverkat mig nämnvärt vad gäller levnadsstandard. Många saker har jag inte ens tänkt på att jag förändrat, andra saker som jag förändrat har jag inte saknat. Och det är som med sparande, har man väl börjat så är det svårt att inte se fler och fler saker som man kan ändra på!

Det är dessa förändringar som är en bidragande orsak till att år 2017 inte kommer att bli ett shoppingfritt år. Jag kommer köpa de saker jag behöver, för jag vet att de sakerna inte kommer att bli så många.

Här är några enkla saker som jag har gjort:

– Slutat prenumerera på tidningar.
Ja, det här är ju verkligen vardagslyx, men jag läser tidningen en gång och sen så slänger jag den. Både oekonomiskt och dåligt för miljön. Tidningar finns tex att läsa i appar eller bibliotek.

– Slutat köpa böcker.
Jag köper aldrig böcker till mig själv längre. Jag lånar på bibliotek eller av vänner. Till min son har jag köpt en del böcker, men majoriteten är köpta på second hand.

– Tackat nej till reklam.
Och inte bara en Nej tack-skylt på dörren, för det slinker ändå med en massa direktreklam. Jag gjorde en insats och samlade ihop all direktreklam som kom och så kontaktade jag företagen och bad de sluta skicka reklam till mig.

– Tackat nej till medlemstidningar.
Jag är medlem i en del ideella organisationer, men jag hinner sällan läsa deras tidningar och ofta finns informationen i elektroniska nyhetsbrev eller på deras hemsida. Jag har kontaktat företagen och sagt att jag vill fortsätta som betalande medlem men önskar inte deras tidningar längre.

– Börjat köpa kläder på second hand.
Tidigare köpte jag väldigt mycket kläder till mitt barn på second hand, nu har jag även börjat göra det till mig själv. Men, ju mer jag läser om hur skadligt tillverkning av kläder är, ju mindre har jag köpt. Jag försöker istället hitta på nya användningsområden för de kläder som jag har.

– Städa miljövänligt.
Jag har allteftersom våra städprodukter hemma tagit slut bytt ut dessa mot vad som finns i skafferiet. Ättika, citron, äppelcidervinäger, såpa, bikarbonat. Det behövs inte massor av kemikalier för att göra rent, det kan man göra på ett naturligare och billigare sätt.

– Tackat nej till gratissaker.
Alltså, jag erkänner. Det är galet kul att få saker gratis. Men jag har mer och mer börjat säga nej till saker som jag inte behöver. Jag tar inte längre emot saker utan att tänka mig för. Jag försöker iaf inte göra det, men självklart slinker det med några saker.

– Kemikaliebantat badrummet.
Samma gäller här som för städmaterial, behöver vi verkligen ett helt skåp med produkter? Mycket av det vi har i skafferi och kylskåp går även att använda i badrummet.

– Tackat nej till förpackningar.
Det är så lätt att få med sig massor av onödiga förpackningar. Den där Happy Meal-lådan på McDonald´s som slängs innan vi ens hunnit lämna restaurangen, extra påsen när man handlar, servetter etc.

– Behöver jag det här?
Innan jag köper något i affären så försöker jag alltid tänka till. Behöver jag det här? Kan jag använda det jag har hemma istället? Kan jag göra om det jag har hemma istället? Går det att köpa på second hand?

Det här är bara några saker som jag förändrat. Jag frågade mina fina följare på Instagram om tips på saker som köps slentrianmässigt, som vi egentligen inte behöver köpa utan där det finns alternativ hemma, eller som vi vid närmare eftertanke inte behöver alls. I bloggen på söndag kommer den listan! En lista du inte vill missa, för där finns det både pengar att spara och miljö att rädda!

Mindre konsumtion, mindre miljöpåverkan, mer tid att njuta.