Att våga vara drivande

Jag har alltid haft ett starkt driv i mig. En vilja att lära mig mer, utforska mer, uppleva mer.

När den drivkraften fick felaktigt bränsle och kombinerades med annat dåligt, så blev resultatet inte så bra (utmattning). Så för att skydda mig tills jag blev starkare har jag de senaste åren mest lagt locket på.

Nu när jag börjat känna mig starkare, jag har blivit bättre på att kontrollera tröttheten, så kommer drivkraften tillbaka. Men tillsammans med den kommer också en rädsla. En rädsla att om jag börjar ge mig hän åt mina drivkrafter/ambitioner och drömmar så kanske jag inte kan kontrollera det, det blir för mycket och jag hamnar på ruta ett igen.

Så istället har jag blivit passiv och dragit mig tillbaka. Men passivitet passar inte mig, jag känner inte igen mig själv och blir nedstämd.

Nu har jag bestämt mig för att ge efter lite. Och den här boken som jag fick i födelsedagspresent känns som ett tecken på att det är dags nu.

Jag behöver inte bli som ngn av de här häftiga kvinnorna, men jag bör iaf sträva efter att bli mitt bästa jag och inte låta rädsla hindra mig.

Små steg mot hållbar livsstil

Det är så otroligt lätt att bli hemmablind. Att känna att man inte gör tillräckligt när det gäller hållbar livsstil, miljö och ekonomi. Men idag, det är ju ändå fredag, så tycker jag vi lyfter blicken lite och ger oss själv en klapp på axeln. För var enda en av er därute, min fantastiska följare, som valt att på något sätt leva ett mer hållbart liv, har ju tagit minst ett steg. Men det är så lätt att inte se de där stegen, speciellt i en sån här grupp där många är engagerade och har tagit många många steg mot en hållbar tillvaro.

Jag har senaste året befunnit mig i en föräldraledighetsbubbla och kunnat välja vilka jag vill umgås med, vilket ofta har blivit personer som på något sätt delar mina intressen. Jag har därför haft svårt att alla gånger se mina egna steg. Men, nu när jag börjat jobba igen, blir det väldigt tydligt hur många steg jag tagit. Mina kollegor ser på mig som om jag är ngn hållbarhetstomte som klivit direkt från en okänd planet in i bankvärlden. Och tror ni det är för att jag ideligen pratar om mina intressen? Nej, det beror på såna små saker som att jag har med mig matlådor i glas, att jag har mellis i små glasburkar, att jag använder bivaxdukar ist för platspåsar och att jag återanvänder tepåsar. Väldigt små steg i mina ögon, men jag märker på hur mina kollegor att det inte alls är så små steg och framförallt, hur medvetna de blir om sina egna val och inspirerade att göra skillnad.

Så nu stannar vi upp en stund, ger oss själv en high five och en stor kram för att alla små steg som vi gör, oavsett hur små de kan tyckas, inspirerar och får någon annan att tänka till.

Och som vi hört så många gånger förut, många bäckar små bildar en å, och det är vi som ser till att den ån blir större och större.

Second hand – mitt förstahandsval

Jag har sålt och köpt på second hand-marknaden i många många år. MEN, för några år sen ändrades något i min inställning. Tidigare var second hand-marknaden min sekundära ”handelsplats”, jag tittade där efter vissa saker men handlade i ”vanliga” butiker för det mesta.

Sedan vi fått barn OCH började rensa ut hemma så har inställningen ändrats. Jag insåg ju nämligen, vilket jag iofs vetat tidigare men nu verkligen fick bekräftat, att second hand-marknaden är en guldgruva av fina saker. Mycket av det jag rensar ut och lämnar/säljer vidare, är det inget fel på, jag har helt enkelt tröttnat eller köpt saker som blivit skåpförvaring. Så nu är min primära ”handelplats” olika typer av second hand-marknader.

Jag vet dock att många fortfarande är skeptiska till begagnat, så jag tänkte vi kan peppa varandra med att ge tips på bra fynd/köp vi gjort? Något vi köpt väldigt billigt mot nyproducerat, eller kanske något som inte tillverkas längre men som hittats på second hand, osv?

Jag kan börja med att ge ett exempel på mitt senaste fynd. I helgen hittade jag en väldigt fin @polarnopyret overall i näst intill nyskick till dottern att ha nästa säsong, för 60 kr. Och när hon använt den nästa säsong så kommer den säkert vara i tillräckligt bra skick för att skänka vidare ännu en gång. Det blir väldigt lågt PPA (Pris Per Användning)! Har ni något exempel?

Utmaning zero waste – första månaden

Nu har det gått en knapp månad sen min utmaning zero waste började och hur har det gått?

Nja, sådär. Det är supersvårt! Vi hade redan tidigare år gjort flera stora förändringar, ni vet, slutat med många förbrukningsvaror och engångsartiklar och bytt ut dessa mot mer hållbara och långsiktiga alternativ, bytt ut städartiklar och tvättmedel, sagt ifrån all reklam och medlemstidningar etc. (Se tidigare inlägg).

I år har vi gjort några små förändringar, men de har hittills inte haft någon större effekt.

Det mesta skräpet kommer från förpackningar från livsmedel och som jag skrivit tidigare är det svårt att hitta bättre alternativ i vanliga affärer. Och även om jag försöker hitta alternativ till att återbruka förpackningar så finns det ju en gräns i vårt ”minimalistiska” hem på hur mycket jag vill behålla.

Men, det finns ljuspunkter! Jag har blivit mer medveten och börjat ifrågasätta och hitta alternativ till saker som vi tidigare inte reflekterat över, tex te på jobbet. Alla har jag inte hittat lösningar än, men ett steg i taget.

Och för vissa produkter som vi brukar köpa men som har dubbla förpackningar (typ flingor i plastpåse som sedan ligger i pappkartong) har jag nu hittat andra alternativ.

Så det går framåt, men inte med några jättekliv.

Städa naturligt

Den främsta anledningen till att jag började använda ”skafferivaror” som städprodukter var egentligen inte av miljöskäl, det kom som en bonus.

Nej, den främsta var att jag var mitt i min största utrensningsperiod och jag började ifrågasätta varför vi behövde ett helt hyllplan med städprodukter.

Efter en del googling rensade jag ut det mesta och nu använder jag i princip bara produkter från köket när jag städar.

En ytterligare bonus är att det blir billigare än att köpa massa produkter.

Plånbokssmart helt enkelt!

Ex på städtips med citroner:

– Dela en citron, lägg in i diskmaskin enl ovan och kör ett program

– Till micro: ta en halv citron, lägg med skäryta uppåt, kör på full effekt några minuter, torka ut

– Till golv (och som allrengöring, badrumsrengöring etc) 1-2 msk citronsaft och ättika, späd med vatten

– Allrengöring: 1 msk såpa, 0,5 dl citronjuice, 4 dl vatten

– Fönsterputs: ngn msk ättika, vatten och ev några droppar diskmedel

Tvättmedel och zero waste

Tvättmedel kan ju vara en riktig miljöbov ur flera synvinklar. Sett till Zero Waste är ju inte förpackningar från tvättmedel och sköljmedel så bra.

Vi använder sen ett par år tvättvålar. Tidigare hade vi en annan sort som jag inte var helt nöjd med, vi provade även tvättnötter men när jag hittade dessa från Malin i Ratan var jag såld! De tar bort alla fläckar, även de skapade av små barn 😉

Enkla att använda också, doserar sig själva så bara att lägga i tvättmedelsfacket (i en nätpåse).

Sköljmedel förresten! Jag kanske helt har missat ngt, men för mig är det en typisk ”saker-man-inte-behöver-köpa”-grej. Visst, jag vet att det ganska enkelt går att göra det själv, men jag ser ingen anledning till varför man alls behöver använda det. Jaja, det kanske bara är jag.

Hursomhelst, det här är inget sponsrat inlägg men jag älskar verkligen dessa tvålar!

Zero waste

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Avfallstrappan är bra att ha i bakhuvudet när man försöker minska sin påverkan på miljön genom olika typer av avfall men framförallt de första stegen är också ett sätt att tänka mer medvetet kring sin konsumtion.

Behöver jag överhuvudtaget X?

Behöver jag X så här mycket/ofta?

Behöver jag köpa X eller kan jag använda det jag har hemma?

– – –

De här R-orden är något som jag tänkt väldigt mycket på de senaste åren och gjort många åtgärder kring och fler lär det bli med tanke på min zero waste utmaning! 😊

Good Enough

När jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom så sa min terapeut till mig: ”Du behöver inte prestera 110% hela tiden, det räcker att vara lagom, Good enough”. De första gångerna han sa det till mig förstod jag ingenting, jag tyckte ärligt talat att han var dum i huvudet. Varför skulle jag nöja mig med ok när jag kunde göra mycket mer?

Men efter ett tag trillade poletten ner. Även om det går att göra mer, så är det inte en hållbar lösning i längden (vilket jag väldigt smärtsamt fick känna på).

Och precis så tänker jag kring en hållbar tillvaro och balansgången mellan miljö/ekonomi/livsstil.

Det kan lätt kännas övermäktigt. Vad spelar det för roll om jag börjar med sojamjölk när jag fortfarande äter ost? Och är det inte lite fånigt att bli stolt över att jag lyckats hitta en aktie att placera i när andra är på väg mot första miljonen? Och hur kan jag prata om hållbar livsstil när jag titt som tätt får små stressbryt?

Om jag hittar något som är bra ur ett perspektiv, så kanske det med stor sannolikhet sämre ur något annat.

Men jag tänker att det inte behöver vara 110% på alla områden, på en gång. Fokusera på det som känns viktigast för dig just nu, var glad över att du tagit det steget du tagit. Och bli inspirerad av andra, inte nedslagen. Livet är ingen tävling. Nästa steg kanske kommer senare, när det känns som ett naturligt steg och inte något övermäktigt hinder du måste prestera 110% för att nå. Var stolt över Good enough!

PPA – Pris per användning

En favorit i repris så här i rea-tider. Vad är ett bra köp? Jag tänker inför (nästan) varje köp på hur mycket och ofta jag kommer använda sakerna. Billiga köp kan bli dyra och tvärtom.

——

Pris per användning, eller kostnad per användning som det kallas ibland, är ett (av många) sätt att värdera hur dyrt/billigt eller hur mycket värde något ger.

Tänk att ni ska handla en tröja. En kostar 100 kr, en annan 1000 kr. Det ena låter billigt, det andra dyrt. Ni väljer den billiga tröjan men den kändes inte rätt så ni använde den bara en gång. Pris/kostnad per användning blev således 100kr.

Tänk istället att ni köpte den andra tröjan, den som var dyrare men kanske bättre kvalitet (även om det inte är självklart). Hursomhelst, ni älskar den och använder den 100 gånger. Pris/kostnad per användning blir då 10kr.

Och när ni tröttnat på den dyra tröjan kanske den fortfarande är i så fint skick att ni kan skänka/sälja den vidare, medan den billiga tröjan förmodligen inte har så stort andrahandsvärde.

Ett väldigt enkelt exempel, men poängen är att inte stirra sig blind på prislappen utan försöka tänka på hur mycket saken kommer att användas. Billigt kan bli dyrt och dyrt kan bli billigt.

Snål eller ekonomisk – två sidor av samma mynt?

För mig är det en tydlig gräns mellan att vara ekonomisk och snål (även om gränsen ibland kan vara hårfin).

Vad är skillnaden? För mig är det ekonomiskt att lägga pengar på det som ger mig energi och livskvalitet och så lite pengar som möjligt på det som inte ger energi och livskvalitet. Vad som ger livskvalitet varierar såklart från person till person, det kan vara små saker i vardagen eller ett långsiktigt mål.

Snålhet handlar för mig å andra sidan om att spara in på allt, utan att någon gång unna sig något. Att spara för att lägga på hög helt enkelt.

Ibland får jag höra att ”jag sparar inte för jag vill leva i nuet”. Då tror jag att man är mer inne på snålhet än ekonomiskt tänk.

Ett exempel. Om jag snålar hela livet för att gå i pension när jag är 50 år och sen dör vid 49 års ålder och aldrig hinner njuta av guldet, då känns ju sparandet ganska bortkastat.

Lyckas jag ist hitta en kombination där jag både kan spara till det långsiktiga målet (kanske måste jag jobba några år till innan jag kan gå i pension, men det kanske inte gör så mycket då jag ändå lever ett liv med livskvalitet) och dör innan jag hinner njuta av det långsiktiga målet, så är det tråkigt men å andra sidan har man levt med livskvalitet fram till dess.

Så att vara ekonomisk innebär för mig att både äta kakan och ha den kvar (dvs leva både i nuet och för framtiden).

En brasklapp dock: man måste verkligen sätta sig ner och fundera på vilka saker som ger livskvalitet och energi. För ska man ha råd att både äta kakan och ha den kvar, måste man prioritera lite (eller ganska mycket). Men det som ger livskvalitet behöver å andra sidan inte kosta pengar…