Hållbar livsstil – vad betyder det för mig?

Ett enklare liv, downshift, minimalism, eller slow living. Många begrepp berör samma ämne, att leva ett liv med fokus på det som ger energi och livskvalitet. Jag har valt att kalla det hållbar livsstil.

För mig innebär en hållbar livsstil ett liv där inte stress, krav och måsten, både från mig själv och andra, får styra. Jag vill inte heller leva ett liv där jag hela tiden väntar på något, som tex helgen, semester eller pension. Jag vill försöka ha ett liv med livskvalitet och livsglädje varje dag. Vissa dagar kanske mer, andra dagar mindre. Men att ha ett livsmönster där man lever i vänteläge långa perioder, för att sedan blomma ut och ”passa på” att göra allt man annars inte hinner/prioriterar när det är helg och semester, nej, det känns inte så kul.

Och det låter så enkelt och självklart, men tyvärr är verkligheten en annan. Att vilja ha en tillvaro med fokus på nuet och mina prioriteringar är inte alltid så som verkligheten ser ut och jag är ett av många bevis på det..

Jag har sprungit i ekorrhjulet, lyssnat för mycket på omgivningens krav och för lite på mig själv. Till slut gjorde stressen och kraven mig sjuk, utmattad. Där vill jag inte hamna igen. Stress, krav och måsten är inte under några omständigheter värda att bli sjuk för. Det finns ingen som tackar mig för att jag prioriterar bort mig själv eller blir sjuk. Det är bara jag som får lida.

Jag kommer skriva mer om mina tankar om hållbar livsstil under kommande dagar, men summa sumarum, jag vill vara den som sitter i förarsätet och styr mitt liv, inte ”någon annan”, Oavsett om vem ”ngn annan” är.

Hållbar livsstil minimalism downshift

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Små steg mot hållbar livsstil

Det är så otroligt lätt att bli hemmablind. Att känna att man inte gör tillräckligt när det gäller hållbar livsstil, miljö och ekonomi. Men idag, det är ju ändå fredag, så tycker jag vi lyfter blicken lite och ger oss själv en klapp på axeln. För var enda en av er därute, min fantastiska följare, som valt att på något sätt leva ett mer hållbart liv, har ju tagit minst ett steg. Men det är så lätt att inte se de där stegen, speciellt i en sån här grupp där många är engagerade och har tagit många många steg mot en hållbar tillvaro.

Jag har senaste året befunnit mig i en föräldraledighetsbubbla och kunnat välja vilka jag vill umgås med, vilket ofta har blivit personer som på något sätt delar mina intressen. Jag har därför haft svårt att alla gånger se mina egna steg. Men, nu när jag börjat jobba igen, blir det väldigt tydligt hur många steg jag tagit. Mina kollegor ser på mig som om jag är ngn hållbarhetstomte som klivit direkt från en okänd planet in i bankvärlden. Och tror ni det är för att jag ideligen pratar om mina intressen? Nej, det beror på såna små saker som att jag har med mig matlådor i glas, att jag har mellis i små glasburkar, att jag använder bivaxdukar ist för platspåsar och att jag återanvänder tepåsar. Väldigt små steg i mina ögon, men jag märker på hur mina kollegor att det inte alls är så små steg och framförallt, hur medvetna de blir om sina egna val och inspirerade att göra skillnad.

Så nu stannar vi upp en stund, ger oss själv en high five och en stor kram för att alla små steg som vi gör, oavsett hur små de kan tyckas, inspirerar och får någon annan att tänka till.

Och som vi hört så många gånger förut, många bäckar små bildar en å, och det är vi som ser till att den ån blir större och större.

”Hjälp! Hur lever vi hållbart som familj?”

Jag skriver ofta i mina inlägg att ”vi” gör si och så, men ärligt talat är det inte hela sanningen. Jag läser ibland om par och familjer där alla verkar vara synkade och med på samma bana men nja, vi är inte riktigt där.

Jag är oftast den drivande parten och min man går med på alla mina idéer så länge det inte blir dyrare, tar mer tid eller på något annat sätt blir krångligare.

Och det innebär ett par saker. Dels kan jag inte göra radikala förändringar, utan måste smyga in ett steg i taget. Det har dock visat sig vara ett lyckokast! Genom att göra små förändringar i taget så känns det inte som stora steg att ta och de blir snabbt en naturlig del av tillvaron och därmed en långsiktig förändring.

Om jag för några år sen sagt att ”från och med nu ska vi bara rengöra med naturliga ingredienser, byta ut massa engångsartiklar/förbrukningsvaror mot hållbara alternativ, rensa ut massa saker, plastbanta, kemikaliebanta, bara handla eko etc” så hade nog min man slagit bakut. Nu har många av de här stegen blivit naturliga.

Helt plötsligt kan man få frågan: ”Men här måste vi nog minimalisera lite?” eller ”Är det här verkligen det mest hållbara alternativet?” Då är man i hamn!

Men man får verkligen tänka på vilket steg man introducerar först, vad är viktigast?

Det negativa? Ja, resan mot ett hållbart liv går lite långsammare. Vi gör inte så stora steg som om jag själv hade bestämt. Tex hade jag gärna sett att vi försökt handla i förpackningsfria butiker, men eftersom att min man fortfarande ibland glömmer att ta med egna påsar till affären ist för att köpa plastpåsar så får vi skynda långsamt.

Man får räkna med att påminna ibland och försöka att inte bli frustrerad när man får påminna för femtielfte gången. Inte helt lätt.

Som med alla relationer så gäller det att hitta en balans som passar båda parter, även om en har ett större intresse/engagemang i ngn fråga. Ett långsiktigt hållbart förhållande.