Second hand – mitt förstahandsval

Jag har sålt och köpt på second hand-marknaden i många många år. MEN, för några år sen ändrades något i min inställning. Tidigare var second hand-marknaden min sekundära ”handelsplats”, jag tittade där efter vissa saker men handlade i ”vanliga” butiker för det mesta.

Sedan vi fått barn OCH började rensa ut hemma så har inställningen ändrats. Jag insåg ju nämligen, vilket jag iofs vetat tidigare men nu verkligen fick bekräftat, att second hand-marknaden är en guldgruva av fina saker. Mycket av det jag rensar ut och lämnar/säljer vidare, är det inget fel på, jag har helt enkelt tröttnat eller köpt saker som blivit skåpförvaring. Så nu är min primära ”handelplats” olika typer av second hand-marknader.

Jag vet dock att många fortfarande är skeptiska till begagnat, så jag tänkte vi kan peppa varandra med att ge tips på bra fynd/köp vi gjort? Något vi köpt väldigt billigt mot nyproducerat, eller kanske något som inte tillverkas längre men som hittats på second hand, osv?

Jag kan börja med att ge ett exempel på mitt senaste fynd. I helgen hittade jag en väldigt fin @polarnopyret overall i näst intill nyskick till dottern att ha nästa säsong, för 60 kr. Och när hon använt den nästa säsong så kommer den säkert vara i tillräckligt bra skick för att skänka vidare ännu en gång. Det blir väldigt lågt PPA (Pris Per Användning)! Har ni något exempel?

Så fördelar jag mitt sparande

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Kommer ni ihåg att jag hade en planeringsdate med mig själv i slutet av förra året? Då la jag bl.a. upp en plan för hur jag ska fördela mitt sparande under 2018 vilket jag tänkte visa här. Den här planen utgår från mig och det bagage jag har med mig sen tidigare (vad gäller tex sparkapital, intresse och mål). Se därför inlägget som inspiration, inte något att kopiera rakt av.

– Basen i mitt sparande, dit 3/6 av månadens sparande går, är aktier. Här är mitt mål att om fem år kunna få utdelning som en del av min inkomst ist för lön och därför lägger jag stora delar av mitt löpande sparande hit

– 2/6 går till fonder som jag ser över årsvis. Detta är mitt långsiktiga pensionssparande

– 1/6 av sparandet är räntebärande. Jag har sedan tidigare en buffert som jag känner mig trygg med, men vill ändå fortsätta bygga på den löpande, för att maximera krockkudden om ngt skulle hända helt enkelt

– Självklart har jag ett Drömsparkonto. Det här kontot överför jag löpande pengar till, tex om det blir pengar över från den del i min budget som jag avsatt för konsumtion/nöjen/mm

OBS. Det här är hur jag fördelar mitt privata sparande. Vi har även familjegemensamt sparande.

Utmaning zero waste – första månaden

Nu har det gått en knapp månad sen min utmaning zero waste började och hur har det gått?

Nja, sådär. Det är supersvårt! Vi hade redan tidigare år gjort flera stora förändringar, ni vet, slutat med många förbrukningsvaror och engångsartiklar och bytt ut dessa mot mer hållbara och långsiktiga alternativ, bytt ut städartiklar och tvättmedel, sagt ifrån all reklam och medlemstidningar etc. (Se tidigare inlägg).

I år har vi gjort några små förändringar, men de har hittills inte haft någon större effekt.

Det mesta skräpet kommer från förpackningar från livsmedel och som jag skrivit tidigare är det svårt att hitta bättre alternativ i vanliga affärer. Och även om jag försöker hitta alternativ till att återbruka förpackningar så finns det ju en gräns i vårt ”minimalistiska” hem på hur mycket jag vill behålla.

Men, det finns ljuspunkter! Jag har blivit mer medveten och börjat ifrågasätta och hitta alternativ till saker som vi tidigare inte reflekterat över, tex te på jobbet. Alla har jag inte hittat lösningar än, men ett steg i taget.

Och för vissa produkter som vi brukar köpa men som har dubbla förpackningar (typ flingor i plastpåse som sedan ligger i pappkartong) har jag nu hittat andra alternativ.

Så det går framåt, men inte med några jättekliv.

Minimalisera ekonomin

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Jag läste någonstans att minimalism är en av trenderna för 2018. Att omge sig med färre saker är (ofta) bra både för själen, plånboken och miljö så ju fler som blir medvetna om detta desto bättre.

Ett område man inte får glömma att rensa ut är ekonomin. Här gömmer sig många penga- och ekonomitjuvar.

Till exempel:

Har du abonnemang du inte använder? Betalar du onödiga bankavgifter? Hur mycket betalar du för tv och telefon/mobil? Kan du förhandla om räntan på lån? Behöver du ha bil? Har du ett gymkort som inte används? Kan du bo mindre? Går det att få billigare elkostnader?

Osv.

Ekonomi är för många en källa till stress men genom att rensa ut och ta kontroll över pengatjuvar så kan man minska denna.

Själv ska jag besöka banken imorgon och säga upp ett kort jag inte längre använder, har du ngn pengatjuv att minimera?

Ta första steget

Jag har märkt på flera kommentarer att många vill börja spara i aktier, men hindras av att första steget är väldigt stort. Men behöver det vara så stort?

Min livsfilosofi har alltid varit att ”börja gå, eventuella problem löser vi längs vägen”. Och jag tänker att samma filosofi borde vi kunna använda när det gäller att spara i aktier. Börja gå så lär vi oss längs vägen.

Och nej, jag menar inte att ni ska lägga alla livsbesparingar i aktier på en gång. Men jag tror att ett startskott kan vara att köpa den där första aktien. När man väl är igång brukar nästa steg vara lättare att ta. Vilken aktie ska jag välja då kanske ni tänker. Strunt i alla analyser, P/E tal osv. Gå på magkänsla. Är det något företag/bransch som ni vurmar lite extra för? Köp en aktie i det företaget. Och om det går åt skogen med den aktien, att ni köpt på toppen och aktiekursen störtdyker och ni förlorar lite pengar, så kanske det inte spelar så stor roll. Ni är igång. Ni har gjort ert första aktieköp. Ni vet hur man gör. Ni överlevde. Nästa gång kanske ni behöver ta hänsyn till några fler parametrar, men idag, strunt i de. Ta bara första steget! (Och aktier passar inte alla, så utgå alltid från dig själv och vad som passar dig).

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och inspiration.

Utmaning – bli bättre på aktier

En av mina tre utmaningar i år är att styra upp och bli bättre på aktier. Sakta men säkert är jag igång.

Jag började bygga en portfölj förra året men hade ingen riktig struktur, så nu har jag gått igenom befintligt innehav och lagt upp en plan för framtiden. Några aktieinnehav ska säljas och bytas ut mot några andra. Men steg för steg. Tanken är att bygga en portfölj som ”sköter sig själv” där jag inte behöver vara speciellt aktiv, därför satsar jag på en blandning av investmentbolag, utdelningsbolag och stabila bolag. Alla måste dock vara inom branscher jag känner till och är intresserad av, så som bank och livsmedel.

Avanza har en väldigt pedagogisk hemsida där man kan få en hel del tips, inspiration och framförallt bra information om olika bolag.

Är det några fler som kommit igång med aktieutmaningen?

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Instagram

Vad jag vill ha och vad jag behöver

Jag går igenom Sthlm city och alla dess affärer varje dag och funderar mycket på konsumtion.

Jag har aldrig varit någon som gillar att shoppa, att åka och handla (om det inte är mat) ser jag som ett nödvändigt ont, inte som ett nöje. (Fast loppisar är nog ett undantag, de kan jag åka till för nöjes skull, mycket för att få inspiration till kommande pyssel). Även om jag shoppade mer för några år sen än vad jag gör nu, så har det aldrig varit i så stora mängder eller höga kostnader att jag sett det som ett problem. Ytterligare en anledning till att jag väljer medveten konsumtion framför köpstopp.

Vad jag ändå har märkt är att min inställning till vad jag vill ha och vad jag behöver har ändrats. Tidigare var dessa båda begrepp nästan samma sak. ”Jag vill ha något, då behöver jag väl det?” Nu är jag desto mer medveten om skillnaden. Ja, jag vill kanske ha något, men BEHÖVER jag det? Ofta är svaret nej och då får blir det inget köp. Men. Jag vill leva hållbart och långsiktigt och om jag alltid skulle tänka rent behovsmässigt så tror jag att det för mig skulle bli lite tråkigt (och kanske skapa en elefant i rummet genom att förstora känslan för saker jag vill ha, förbjuden frukt ni vet). För rent krasst, jag tycker om att känna mig fin och omge mig med fina saker och ibland betyder det att jag köper saker som boostar den känslan, trots att jag faktiskt inte behöver det. Men det är ok. Det blir inte så ofta att jag ser det som ett problem. (Och som en klok följare sa i ett annat inlägg i höstas, bara för att det är nytt för mig betyder inte att det är nyproducerat. Så den här ”onödiga” prylen kan och är, oftast inköpt på second hand). Men kontentan är att det numer finns en tydlig skillnad mellan vad jag vill ha och vad jag behöver som inte fanns förut.

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Zero waste

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Avfallstrappan är bra att ha i bakhuvudet när man försöker minska sin påverkan på miljön genom olika typer av avfall men framförallt de första stegen är också ett sätt att tänka mer medvetet kring sin konsumtion.

Behöver jag överhuvudtaget X?

Behöver jag X så här mycket/ofta?

Behöver jag köpa X eller kan jag använda det jag har hemma?

– – –

De här R-orden är något som jag tänkt väldigt mycket på de senaste åren och gjort många åtgärder kring och fler lär det bli med tanke på min zero waste utmaning! 😊

Vem bestämmer i ditt liv?

Det är kanske inte helt lätt att hitta glädjeämnen i sjukdomar, speciellt om man är mitt uppe i den.

Efter alla tårar, ilska, upp- och nedgångar som utmattningssyndromet fört med sig, så är jag glad att jag hittat något positivt. För mig var det möjligheten, eller snarare tvånget, att kliva av ekorrhjulet och för en tid sluta springa, stanna upp och fundera.

Så här i efterhand inser jag att jag många gånger slängde ur mig: ”Jag har inte tid” eller ”Jag har inte råd” som ursäkt eller förklaring till att jag inte var nöjd med tillvaron. Det var också ett sätt att skylla på ”någon” annan. Men nu när jag har ”lugnat ner mig lite” så är det ganska uppenbart att även om jag inte kan styra över allt, så är det väldigt mycket som jag bestämmer över. Det är jag som lever mitt liv, inte någon annan. Jag bestämmer vilka människor/aktiviteter jag vill prioritera och hur mycket energi jag vill lägga på dessa. Jag bestämmer hur mina kostnader ser ut, hur och vad jag lägger pengar på och utifrån det hur stor inkomst jag behöver och i förlängningen hur mycket jag behöver jobba. Jag behöver inte se ut eller göra som ”alla andra” om jag inte vill. Självklart är det en hel del människor, aktiviteter, kostnader etc som är svåra att komma undan, men jag har insett att de är många färre än vad jag trodde för ett par år sen. Men det är inte så lätt kanske du tänker nu. Och nej, det är inte lätt, jag har flera gånger fått förklara beslut för omvärlden men också för mig själv. Men så länge jag vet att jag och mina nära och kära i det långsiktiga loppet mår bra av mina val, så spelar inte någon annans tyckande och tänkande så stor roll. Och det kanske är den största skillnaden nu mot för några år sen. Jag väljer min livsstil utifrån mina prioriteringar, jag väljer inte min livsstil utifrån att jag ska passa in i något fack eller i någon annans världsbild. Det låter så enkelt och självklart när jag skriver det här och för vissa kanske det är det också, men för mig har det varit, eller är fortfarande, en resa.

Att umgås med liten budget

En frågeställning som jag ofta sett dyka upp i olika texter om downshifting och att leva på liten budget är hur man kombinerar det med sitt sociala liv. Igår fyllde jag år och jag började fundera på minnesvärda födelsedagsfester jag haft. En av de mest lyckade var min 30-årsfest, som inte var planerad som en budgetfest, men som blev det.

Här i Stockholm är avstånd ofta ett problem, jag och många av mina vänner bor i samma stad men på olika sidor så det är ofta enklast att mötas någonstans på mitten, vilket i sin tur betyder restaurang eller café. Vilket kostar pengar.
Sociala medier och matlagningsprogram gör också sitt till, att bjuda på ”köttbullar och makaroner” känns snålt och har man varken tid, energi eller pengar att laga storslagna trerättersmiddagar så är det lätt hänt att middagen inte blir av alls.
Hur löser man det?

Låt oss börja med den lyckade 30-årsfesten.

Då hade jag inte hamnat i utmattningssyndrom, inte skalat ner mitt liv, men däremot var jag gravid och varken ville eller orkade lägga för mycket energi på festplanerande. Så jag bestämde mig för knytkalas. Istället för presenter så fick alla gäster ta med sig något ätbart. Jag ville inte styra vad gästerna skulle ha med sig, dels för att göra det så enkelt som möjligt för mig, men framförallt för att låta gästerna göra det de är bäst på. Skulle det bli en middag med bara efterrätter, eller bara en massa pajer, så fick det väl bli så! En kväll utan allt från kostcirkeln klarar man nog. Själv hade jag gjort några basrätter, så att det åtminstone skulle finnas lite middagsmat.
Och det blev perfekt! Alla hade med sig olika saker och det var så roligt att se den buffé som bullades upp framför våra ögon. Det blev också ett naturligt samtalsämne för de gäster som inte kände varandra sedan tidigare, ”Vad hade du med dig?”
Min tanke med festen var inte att det skulle bli någon budgetfest, utan att jag i en tid när jag var ganska trött ändå skulle kunna samla mina vänner och fira min födelsedag. Och trots att festen blev ganska billig, tror jag inte att någon uppfattade den som snål eller budgetaktig.

De bästa träffarna är de som blir av.

Ibland brukar jag och en kompis träffas med våra barn efter förskolan och äta middag. Då är det ”makaroner och köttbullar” som gäller. Eller iaf den typen av mat. Och vet ni vad, jag kommer sällan ihåg vad vi ätit, men jag kommer ihåg känslan av att slippa laga mat själv, att få komma hem till någon annan mitt i veckan och bara vara lite… (Så mycket nu det går med en treåring!)

En tanke som slog mig igår när jag satt och funderade på det här med sociala aktiviteter var att jag sen jag ”gick in i väggen” och fått både mindre energi och mindre inkomst aldrig har umgåtts så mycket med andra människor som jag gjort de senaste åren. Faktiskt umgåtts. I kvantitet så har jag färre vänner nu och varje kväll är inte uppbokad, men i kvalitet så träffar jag de vänner jag har oftare än någonsin. Och det här är människor som känner mig utan och innan, de har varit med mig i både mot- och medgångar. För de kan jag bjuda på ”köttbullar och makaroner”. Vi kan träffas mitt i stan, men inte nödvändigtvis på ett café eller restaurang, utan lika gärna med picknick i en park.

Att knyta ihop säcken i det här inlägget har varit svårt. Jag har skrivit och raderat. Att minska stress och påverkan på ekonomi genom att minska sin umgängeskrets känns som ett konstigt spartips.
Poängen är väl ungefär densamma som i mitt förra inlägg. Alla måste själv välja vad de vill lägga pengar och energi på. Man kan inte både behålla kakan och äta den. Älskar man att gå på restaurang och eller bjuda på fantastiska middagar hemma, då ska man såklart fortsätta prioritera det. Men känner man sig stressad över situationen, så kanske man istället för att försöka släta över problemet med att bara beställa in vatten och en förrätt eller ha ångest i flera veckor över att bjuda tillbaka på en hemmamiddag, ska fundera över en mer långsiktig lösning.

Sedan jag verkligen satt mig ner och funderat på vad som är viktigt för mig när det gäller att umgås med vänner, så har frågan om pengar aldrig ens varit ett problem. Men jag har fått ta några tuffa beslut. Det har gjort ont.
Nu har blivit en icke-fråga. Ibland blir det hemmamiddag, ibland blir det picknick, ibland blir det restaurang. Men vi löser det, mina vänner och jag.

Enklaste kalastipset, muffins och tillbehörsbuffé.