Jag vill inte ha saker, jag vill ha tid

De senaste två veckorna har vi vänt och vridit på pengar och ekonomi. Jag hoppas ni fått mycket inspiration och tips!

För mig är pengar det viktigaste medlet för att nå det jag vill ha. Och jag vill inte ha saker. Jag vill ha tid. Tid att leva. Tid att bara vara. Tid att tillbringa med min familj, mina vänner och mig själv.

Men tid kostar också pengar. Det kostar att leva och att arbeta mindre kostar i form av minskad arbetsinkomst och lön.
Genom att vara ekonomisk smart, göra en budget, dra ner på kostnader, prioritera bort onödiga utgifter, minska onödig konsumtion, använda rabatter och erbjudande samt spara för framtiden, så ger jag mig själv ekonomisk möjlighet att leva mitt liv med så mycket livskvalitet som möjligt, både nu och i framtiden.
För mig är att hitta en ekonomi i balans den ”enkla” delen, att hitta ett liv i balans där min köpta tid inte äts upp av annat än det jag vill, är en utmaning jag fortfarande jobbar hårt med!

I fredags arbetade jag min sista dag på heltid. Sedan årsskiftet, när jag började arbeta igen efter sjukskrivning och föräldraledighet, så har jag arbetat 100%. Och det var inget ekonomiskt beslut. Tvärtom. Anledningen kan väl inte kallas annat än ett experiment.

Jag ville bevisa något för mig själv.

De senaste åren har jag arbetat mindre än heltid, både på grund av frivilligt val men också på grund av utmattning. Nu när maken skulle vara hemma på föräldraledighet så ville jag se om jag klarade att arbeta 100%. Jag ville vara den som bestämde om jag arbetade mindre, inte tvingas göra det för att knoppen eller kroppen sa ifrån. Jag tyckte det kändes som en bra idé då. Vilket det såklart inte var.

Det är såna här korkade saker som gör att jag har svårt att hitta balansen i tillvaron på jobbet, vilket jag även skrev i inlägget om min utmattningsresa för 1,5 år sen. Jobbet är min akilleshäl. 

För av vilken anledningen var jag tvungen att ge min in på det här experimentet? Vad ville jag bevisa? För vem och var det verkligen nödvändigt? För det svar jag fått var det jag redan visste, tiden räcker inte till att göra det jag vill göra, leva i det tempo jag vill leva och det slutar bara med att jag blir stressad. Sen har även kroppen och knoppen sagt ifrån, men till mitt försvar så får säga att mitt nya jobb blev en mycket större utmaning än vad jag hade kunnat förutse. Men jag borde inte ens ha gjort ett försök, för att vara småbarnsmamma och att återhämta mig från utmattning är nog energislukande som det är.

Jag har vänt ut och in på mig de senaste åren så jag vet mycket väl hur jag fungerar vid det här laget. Sen låter jag ändå en liten del av mitt huvud, vi kan väl kalla henne prestationsprinsessan, bestämma. Så korkat. Så jag fortsätter med det som är min största utmaning. Inte att få en ekonomi i balans, utan att få ett liv i balans!

Under åren som gått sen jag för första gången blev sjukskriven för utmattning så har jag skrivit mycket om det på Instagram, men även en hel del på bloggen.

I nästa inlägg kommer jag att sammanfatta vad som hänt sen jag skrev min senaste sammanfattning i början av 2017 fram till nu.


 

Hållbar livsstil – vad betyder det för mig?

Ett enklare liv, downshift, minimalism, eller slow living. Många begrepp berör samma ämne, att leva ett liv med fokus på det som ger energi och livskvalitet. Jag har valt att kalla det hållbar livsstil.

För mig innebär en hållbar livsstil ett liv där inte stress, krav och måsten, både från mig själv och andra, får styra. Jag vill inte heller leva ett liv där jag hela tiden väntar på något, som tex helgen, semester eller pension. Jag vill försöka ha ett liv med livskvalitet och livsglädje varje dag. Vissa dagar kanske mer, andra dagar mindre. Men att ha ett livsmönster där man lever i vänteläge långa perioder, för att sedan blomma ut och ”passa på” att göra allt man annars inte hinner/prioriterar när det är helg och semester, nej, det känns inte så kul.

Och det låter så enkelt och självklart, men tyvärr är verkligheten en annan. Att vilja ha en tillvaro med fokus på nuet och mina prioriteringar är inte alltid så som verkligheten ser ut och jag är ett av många bevis på det..

Jag har sprungit i ekorrhjulet, lyssnat för mycket på omgivningens krav och för lite på mig själv. Till slut gjorde stressen och kraven mig sjuk, utmattad. Där vill jag inte hamna igen. Stress, krav och måsten är inte under några omständigheter värda att bli sjuk för. Det finns ingen som tackar mig för att jag prioriterar bort mig själv eller blir sjuk. Det är bara jag som får lida.

Jag kommer skriva mer om mina tankar om hållbar livsstil under kommande dagar, men summa sumarum, jag vill vara den som sitter i förarsätet och styr mitt liv, inte ”någon annan”, Oavsett om vem ”ngn annan” är.

Hållbar livsstil minimalism downshift

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.

Öppen och ärlig

Jag försöker vara ärlig i mina inlägg och berätta hur jag mår under den här resan jag är på. Det är inte lätt, att vara öppen och berätta hur jag känner är inte något naturligt för mig. Nej, det började jag med när jag blev sjukskriven för utmattning. Jag insåg nämligen att jag aldrig skulle kunna bli frisk om jag inte fick stöd utifrån, fick hjälp att sätta gränser och få veta att jag inte är ensam. Jag behöver ständigt bli påmind om det.

Första tiden när jag blev sjukskriven så skämdes jag. Skämdes för att jag blev sjukskriven för trötthet, är det ens en riktig sjukdom? Skämdes för att alla andra orkade men inte jag. Skämdes för att jag var svag när en del av mig föraktade svaghet. Jag gav (eller ger) mig också dåligt samvete för att jag inte orkar. För att jag ibland måste prioritera bort vissa evenemang, vissa människor och sådant som jag gärna hade gjort men inte orkar. Skäms för att jag känner mig ledsen/nedstämd. Ger mig själv dåligt samvete för att jag får tid för återhämtning men att det inte räcker, jag behöver mer.

Tack vare omgivningen, er inkluderat, har jag kommit väldigt långt med första biten. Jag skäms inte längre.

Däremot har jag fortfarande en lång väg att vandra när det gäller samvetet, men jag är iaf på vägen.

Idag dök det även upp ett minne från det här inlägget som jag skrev för två år sen, väldigt relaterat till dagens inlägg.

http://www.planbokssmart.se/2017/02/13/tva-ar-med-utmattning-del-1/