Jag vill inte ha saker, jag vill ha tid

De senaste två veckorna har vi vänt och vridit på pengar och ekonomi. Jag hoppas ni fått mycket inspiration och tips!

För mig är pengar det viktigaste medlet för att nå det jag vill ha. Och jag vill inte ha saker. Jag vill ha tid. Tid att leva. Tid att bara vara. Tid att tillbringa med min familj, mina vänner och mig själv.

Men tid kostar också pengar. Det kostar att leva och att arbeta mindre kostar i form av minskad arbetsinkomst och lön.
Genom att vara ekonomisk smart, göra en budget, dra ner på kostnader, prioritera bort onödiga utgifter, minska onödig konsumtion, använda rabatter och erbjudande samt spara för framtiden, så ger jag mig själv ekonomisk möjlighet att leva mitt liv med så mycket livskvalitet som möjligt, både nu och i framtiden.
För mig är att hitta en ekonomi i balans den ”enkla” delen, att hitta ett liv i balans där min köpta tid inte äts upp av annat än det jag vill, är en utmaning jag fortfarande jobbar hårt med!

I fredags arbetade jag min sista dag på heltid. Sedan årsskiftet, när jag började arbeta igen efter sjukskrivning och föräldraledighet, så har jag arbetat 100%. Och det var inget ekonomiskt beslut. Tvärtom. Anledningen kan väl inte kallas annat än ett experiment.

Jag ville bevisa något för mig själv.

De senaste åren har jag arbetat mindre än heltid, både på grund av frivilligt val men också på grund av utmattning. Nu när maken skulle vara hemma på föräldraledighet så ville jag se om jag klarade att arbeta 100%. Jag ville vara den som bestämde om jag arbetade mindre, inte tvingas göra det för att knoppen eller kroppen sa ifrån. Jag tyckte det kändes som en bra idé då. Vilket det såklart inte var.

Det är såna här korkade saker som gör att jag har svårt att hitta balansen i tillvaron på jobbet, vilket jag även skrev i inlägget om min utmattningsresa för 1,5 år sen. Jobbet är min akilleshäl. 

För av vilken anledningen var jag tvungen att ge min in på det här experimentet? Vad ville jag bevisa? För vem och var det verkligen nödvändigt? För det svar jag fått var det jag redan visste, tiden räcker inte till att göra det jag vill göra, leva i det tempo jag vill leva och det slutar bara med att jag blir stressad. Sen har även kroppen och knoppen sagt ifrån, men till mitt försvar så får säga att mitt nya jobb blev en mycket större utmaning än vad jag hade kunnat förutse. Men jag borde inte ens ha gjort ett försök, för att vara småbarnsmamma och att återhämta mig från utmattning är nog energislukande som det är.

Jag har vänt ut och in på mig de senaste åren så jag vet mycket väl hur jag fungerar vid det här laget. Sen låter jag ändå en liten del av mitt huvud, vi kan väl kalla henne prestationsprinsessan, bestämma. Så korkat. Så jag fortsätter med det som är min största utmaning. Inte att få en ekonomi i balans, utan att få ett liv i balans!

Under åren som gått sen jag för första gången blev sjukskriven för utmattning så har jag skrivit mycket om det på Instagram, men även en hel del på bloggen.

I nästa inlägg kommer jag att sammanfatta vad som hänt sen jag skrev min senaste sammanfattning i början av 2017 fram till nu.


 

Min minimalistiska resa

— Inlägget innehåller annonslänkar från Bokus —

Det har blivit ganska populärt på att rensa ut saker. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om min minimalistiska resa, varför jag började rensa ut, vad jag startat med, lite boktips och lärdomar på vägen.

Det här inlägget är sammanfattning av en livesändning som jag tidigare på morgonen hade på Plånbokssmart Instagram

För tre år sen drabbades jag av utmattningssyndrom och insåg då att jag måste ändra om i mitt liv. Jag förstod att jag behövde minimalisera både aktiviteter, människor och saker.

Aktiviteter och människor var det mest uppenbara och det jag började med. Det kan vara det mest svåra men för mig var det så självklart. Jag hade inte tiden att hinna med allt, så jag behövde fokusera på det som var viktigt och som gav mig livsenergi. Och istället för att dela min tid med tio personer så kunde jag istället fokusera och lägga samma tid på tre-fyra personer och på så sätt fördjupa kontakten med de, vilket gav mig massor av livskvalitet och gjorde att allt kändes rätt.

Sakerna var det sista jag började rensa ut. När jag var hemma och var sjukskriven, så försökte jag hitta alla sätt jag kunde för att få och bygga upp energi igen. När jag satt där hemma i soffan så kände jag att många av de saker som vi hade bara sög ut energi. Och då ska jag väl tillägga att vi aldrig varit ett hem fyllt av massor med grejer, men det är inte mängden saker som räknas, utan energin de ger eller tar.
Så jag började rensa ut. Gå igenom i princip varenda låda och skrymsle vi hade hemma. Jag har sålt, skänkt och slängt massor av saker. Inga saker har varit säkra. Dagböcker har slängts. Böcker getts bort. Kläder, prydnadssaker och alla möjliga grejer har rensats ut.

Jag började rensa ut utifrån en magkänsla, en känsla av att jag fick mer och mer energi ju fler saker som rensades ut. När jag hållit på ett tag började jag läsa lite böcker i ämnet, vilket jag i början inte klarade av på grund av min utmattning. Och då insåg jag att det fanns ett begrepp, en rörelse, som kallades minimalism. När jag började tyckte jag inte att det fanns så många bra böcker. De flesta var på engelska och många fokuserade på feng shui och för mig som är/var en rutig ekonom så blev det här lite… flummigt. Sen hittade jag böckerna av the Minimalists och även deras dokumentär (som finns/har funnits på Netflix och säkert även Youtube) och då var det mycket som föll på plats.

I höstas släppte även de svenska Minimalisterna sin bok Prylbanta och jag ska erkänna att jag inte har läst den, men jag följer deras konto på Instagram så jag är ganska säker på att den är läsvärd.

En annan fråga jag ofta får är om jag använder mig av Kon Mari metoden.
För er som inte är bekant med denna så är Kon Mari en utrensnings/organisations metod av japanska Marie Kondo som blivit väldigt populär världen över. Svaret är nej, jag använder inte hennes metod. Jag har läst ett par böcker av henne, men när jag började rensa ut gjorde jag det på magkänsla och vad som kändes rätt för dagen. Eftersom att jag gjorde rensade ut som ett sätt att ta mig ur utmattning så var jag livrädd för att få nya krav och regler att följa och har därför inte följt någon speciell teknik.

Jag känner inte att jag är färdig, det här är en pågående process som pågår samtidigt som livet förändras och prioriteringar ändras, så jag hittar ständigt nya saker att rensa ut. Däremot så kan jag känna mig tillfreds med hur vi har det. Vi har säkert mängder med onödiga saker, men var sak har sin plats och allt är organiserat så att det ska vara lätt att hitta, så då känner jag inte att det spelar så stor roll att vi har ett antal för många av samma sak. Alla saker bor där de ska bo och då ser jag ingen anledning att rensa ut bara för minimaliserandets skull.

Att rensa ut och minimalisera är en process blev ganska tydlig för några veckor sen, när jag tog upp en låda ur förrådet som var en låda med saker vi absolut ville ha kvar när vi började rensa ut för tre år sen. När jag öppnade den idag hittade jag ett par bokstöd.
Det är väldigt märkligt att vi som tidigt rensade ut de flesta av våra böcker, vi har numer bara fotoböcker och barnböcker kvar och den enda bokhylla vi har är en hylla i dotterns rum som vi använder till leksaker, tyckte att ett par bokstöd, ett par väldigt fula bokstöd dessutom, var värda att spara. Hur gick det till? Jag vet inte, men det är en bra påminnelse om hur livet och prioriteringar förändras.

Minimalism

Hållbar livsstil – vad betyder det för mig?

Ett enklare liv, downshift, minimalism, eller slow living. Många begrepp berör samma ämne, att leva ett liv med fokus på det som ger energi och livskvalitet. Jag har valt att kalla det hållbar livsstil.

För mig innebär en hållbar livsstil ett liv där inte stress, krav och måsten, både från mig själv och andra, får styra. Jag vill inte heller leva ett liv där jag hela tiden väntar på något, som tex helgen, semester eller pension. Jag vill försöka ha ett liv med livskvalitet och livsglädje varje dag. Vissa dagar kanske mer, andra dagar mindre. Men att ha ett livsmönster där man lever i vänteläge långa perioder, för att sedan blomma ut och ”passa på” att göra allt man annars inte hinner/prioriterar när det är helg och semester, nej, det känns inte så kul.

Och det låter så enkelt och självklart, men tyvärr är verkligheten en annan. Att vilja ha en tillvaro med fokus på nuet och mina prioriteringar är inte alltid så som verkligheten ser ut och jag är ett av många bevis på det..

Jag har sprungit i ekorrhjulet, lyssnat för mycket på omgivningens krav och för lite på mig själv. Till slut gjorde stressen och kraven mig sjuk, utmattad. Där vill jag inte hamna igen. Stress, krav och måsten är inte under några omständigheter värda att bli sjuk för. Det finns ingen som tackar mig för att jag prioriterar bort mig själv eller blir sjuk. Det är bara jag som får lida.

Jag kommer skriva mer om mina tankar om hållbar livsstil under kommande dagar, men summa sumarum, jag vill vara den som sitter i förarsätet och styr mitt liv, inte ”någon annan”, Oavsett om vem ”ngn annan” är.

Hållbar livsstil minimalism downshift

Det här inlägget publicerades först på Instagram, där ni hittar massor av fler tankar och tips.