Det är så otroligt lätt att bli hemmablind. Att känna att man inte gör tillräckligt när det gäller hållbar livsstil, miljö och ekonomi. Men idag, det är ju ändå fredag, så tycker jag vi lyfter blicken lite och ger oss själv en klapp på axeln. För var enda en av er därute, min fantastiska följare, som valt att på något sätt leva ett mer hållbart liv, har ju tagit minst ett steg. Men det är så lätt att inte se de där stegen, speciellt i en sån här grupp där många är engagerade och har tagit många många steg mot en hållbar tillvaro.

Jag har senaste året befunnit mig i en föräldraledighetsbubbla och kunnat välja vilka jag vill umgås med, vilket ofta har blivit personer som på något sätt delar mina intressen. Jag har därför haft svårt att alla gånger se mina egna steg. Men, nu när jag börjat jobba igen, blir det väldigt tydligt hur många steg jag tagit. Mina kollegor ser på mig som om jag är ngn hållbarhetstomte som klivit direkt från en okänd planet in i bankvärlden. Och tror ni det är för att jag ideligen pratar om mina intressen? Nej, det beror på såna små saker som att jag har med mig matlådor i glas, att jag har mellis i små glasburkar, att jag använder bivaxdukar ist för platspåsar och att jag återanvänder tepåsar. Väldigt små steg i mina ögon, men jag märker på hur mina kollegor att det inte alls är så små steg och framförallt, hur medvetna de blir om sina egna val och inspirerade att göra skillnad.

Så nu stannar vi upp en stund, ger oss själv en high five och en stor kram för att alla små steg som vi gör, oavsett hur små de kan tyckas, inspirerar och får någon annan att tänka till.

Och som vi hört så många gånger förut, många bäckar små bildar en å, och det är vi som ser till att den ån blir större och större.