”Blev det besvikna miner på julafton?”

Knappt hade tonerna från Kalle Anka klingat ut innan ett mejl kom med den här rubriken (från Tradera).

Jag tyckte rubriken var så ledsam så jag har funderat lite på vilken julklapp som jag, i vuxen ålder (barn är en annan historia) skulle bli besviken på. Till slut kom jag på att den julklapp som nog skulle göra mig besviken vore en onödig och dyr julklapp köpt för att dölja ett dåligt samvete. Typ ”jag vet att du bara vill ha tid med mig, men här får du en diamantring ist”. Jag lever utifrån filosofin att det är tanken som räknas och då är det svårt att iaf göra mig besviken med en present.

Jag funderar dock på hur mycket av den julklappsstress som många känner som bottnar i rädslan av att ge en julklapp som gör någon besviken? En hel del skulle jag tro, vilket känns både tråkigt och onödigt.

Jag funderar också på hur mycket onödig stress, besvikelse och ”felaktiga” julklappsinköp som grundar sig i att man värderar saker på olika sätt? En sak som jag har köpt för dyra pengar kanske inte alls har samma värde för dig? Och det kanske är därför det fortfarande finns tabu kring second hand julklappar (som vi diskuterade i ett tidigare inlägg). En present som är inköpt på second hand kanske har samma, eller mer, värde för mig än om den skulle ha köpts ny, medan det för någon annan skulle räknas som skräp… Oavsett vilket så är det här med julklappar inte helt lätt.

Jag fick en julklapp i år, en date med min man och afternoon tea, den blev jag verkligen inte besviken på! Nu ska vi bara muta ngn vänlig själ att vara barnvakt… ?

Jag hoppas att ni hade en mysig julafton och att ni inte sitter med en hög med julklappar ni är besvikna på.