Ny stad, nytt hus

Jag går väldigt mycket på magkänsla. Och när jag gjort ett val, så jämför jag inte med annat eller ser tillbaka. Uppstår det problem eller att det inte känns rätt så löser jag det på vägen. Så även med val av att flytta till Nyköping.

Jag har alltid sagt att om vi en dag ska köpa hus, så kan vi lika gärna flytta från Sthlm. Vi flyttade till Sthlm för jobbens skull, har släkt och vänner utspridda runt omkring i Sverige och även om vi har skapat nya vänskapsrelationer i Sthlm så var det inte jättemycket som höll oss kvar. Jag vill inte lägga X antal extra miljoner på boende bara för att vi är i Sthlm, utan vill ha råd att leva också.

När vi skulle bestämma vart vi skulle flytta hade både jag och maken, på varsitt håll, tagit fram ett alternativ. Han sa Nyköping. Mitt svar var: Ja, det är mitt förslag också. That´s it. Det fanns inget annat. Jag hade gärna flyttat hem till Dalarna, men visste att maken aldrig skulle vilja göra det och det var dessutom inte praktiskt möjligt med jobb, så valet var enkelt. Maken är från trakterna kring Nyköping och då det finns lite släkt här så skulle vi äntligen få det där vi inte haft under tiden i Sthlm, närhet till familj och släkt. Kanske lite avlastning ngn gång. Barnvakt. Och för barnen, närmare relation med iaf en del av släkten.

Nyköping är en fantastisk stad. Vi har mycket kvar att upptäcka, men det vi tagit del av hittills är enbart positiv. Nyköping är en medelstor stad, kommunen har drygt 56 000 invånare och det finns allt man behöver. Underbar natur. Massor av lekparker med olika teman. Ett superbra bibliotek. Nyköpings hus och Sörmlands museum. Det anordnas, även i corona-tider, en del aktiviteter som man kan ta del av utomhus. Bra cykelbanor. Det enda jag saknar och som vi hade i Sthlm, är badplats i närheten av där vi bor. Men ja, förutom det finns allt det vi behöver.

Huset då ? Ett gigantiskt projekt. Det var min syn på hus och en av anledningarna till att jag länge sa blankt nej till att flytta. För hur skulle vi orka med ett hus när vi knappt orkade med tillvaron utan?

Men, fördelarna övervann och när vi började leta hus så kändes det ganska ointressant hur huset såg ut, men att det uppfyllde våra krav på enklare tillvaro. Jag ville ha:

– Nära till naturen
– Nära till förskola/skola
– Avskildhet
– Färdig trädgård (alltså inte bara en gräsmatta)
– Utrymme att leva och fixa med våra intressen, tillsammans och var för sig
– Tillräckligt nära affär etc för att inte behöva bil
– Boendekostnader anpassat till den livsstil vi vill leva
– Inget större renoveringsbehov

Jag såg framför mig timmar på Hemnet och oändligt antal visningar och ja, jag vet att det är mångas intresse att vara på husjakt, men inte mitt. Långt ifrån. Så när magkänslan redan efter några veckor hittade rätt, så slog vi till.

Och ja, huset tar tid. Massor av tid. Jag har fler än en gång funderat på om vi gjort rätt. Vi är ständigt tio steg efter. Fast egentligen inte med huset, utan med livet. För jag gick också från att jobba 30 h/v till att plugga 40+h/v. Och så Corona. Corona har verkligen inte underlättat. Många processer har försvårats. Nära och kära har inte kunnat stötta annat än på avstånd. Och det har varit jättetufft att inte på ett naturligt sätt lära känna människor, jag har knappt pratat med mina grannar eller föräldrarna till mina barns kompisar. Men det är ju knappast huset eller flyttens fel.

För samtidigt är jag så tacksam. Att vi flyttade innan Corona och inte behövde tillbringa ett år med att klättra på varandra. Att vi kan leva lokalt och egentligen inte sakna ngt mer än umgänge, för vi har allt här. Och trädgården. Förra året tillbringade jag stora delar av sommaren med att pendla till Sthlm och tiden i trädgården var knapp. Men i år. I år längtar jag ut. Att barnen får springa fritt. Att få stoppa händerna i jorden. Att få ta del av allt naturen ger. Och att kanske Corona släpper sina klor, så vi får dela vårt paradis med vänner och familj.

Följ mig gärna på Instagram för tätare uppdateringar.